Favoriter i mitt båtliv

Ända sedan jag som tioåring korsade sjön Uttran i Östertälje i en tjärad träeka med segel i form av en badrock upphängd på en åra, har jag älskat att vara på sjön. Några år senare gjorde jag turer på Fryken i Värmland i en aluminiumroddbåt med luftkyld 3 hästkrafters utombordsmotor inköpt på det konsumägda varuhuset i Fittja (hette det Domus?). Genom att förlänga rorkulten med ett kvastskaft och sätta mig på mitt-toften kunde jag öka farten någon kvarts knop eller så. Häftigt tyckte jag.

Flottan i Fryken utökades senare med en segelkatamaran, Distans 52,

Distans 52 Segelkatamaran Foto Lars Erik MannbergDSCN0441

Segelkatamaranen Distans 52

och den vattenjetdrivna Dowty Turbocraft, se nedan.

Ett antal år senare träffade jag min blivande (och nuvarande)  fru som också visade sig gilla att vara på sjön. Vår första gemensamma båt var en gedigen plastroddbåt med 9 hästars Johnson aktersnurra som egentligen tillhörde en släkting. Under trista och  lite speciella omständigheter försvann den när vi var bortresta, men skam den som ger sig. Vi skaffade omgående en Minibuster och hängde på en sexhästare. Bustern har vi fortfarande kvar, nu med 15 hästar på akterspegeln.

Vår nästa båt såg vi liggande i hamnen i Vaxholm varje gång vi for över med färjan från Rindö. Den var ny och till salu, men ingen verkade vilja köpa den. Det var en öppen 5,5 meters snipa, BM550 Fiskeblekan (tidigare Adec). Den hade ett minimalt fördäck och vindruta och styrdes med rorkult. Motorn var en encylindrig Volvo-diesel med segelbåtsdrev. När sommaren, och en stor del av hösten hade gått, låg den fortfarande kvar. Då slog vi till och fick den  till ett antagligen ganska bra pris.

Fiskeblekan BM550 Foto Kim Mannberg

Fiskeblekan BM550 ”My”

Båten döptes till My (den var liten och uppnosig). Jungfrufärden gick till Åkersberga och vidare upp i kanalen, vi slussade upp i  Garnsviken och åkte ända upp till Brottby där vi bodde. Det var soligt och vattnet låg spegelblankt, men bara några grader i luften. Men vad gjorde det, nykära och inrullade i filtar satt vi bara och njöt. Och vovven Sorry låg på en filt under fördäck och hade det skönt. Riktigt sjökort hade vi inte, bara ett gammalt översiktskort som egentligen var avsett att ha som prydnad på väggen. Men fram kom vi och dagen efter fick vi hjälp att ta upp båten på land.

Vi trodde att vi bara skulle göra dagturer med My, men det visade sig att det gick alldeles utmärkt att vara ute längre perioder. Med madrasser på durken sov man utmärkt under kapellet. Ett fotogenkök uppställt på en sten på land fungerade perfekt för matlagingen. Disken fixades direkt i sjön. Och billigt färdades man. Första längre semesterturen kostade alla fotografier vi tog mer än dieseln till motorn.

Men som alla båtbitna vet, sneglar man alltid på något större eller bättre flytetyg. Efter några somrar bytte vi upp oss till en begagnad BM550 Mellanblekan.

Mumlan ny 2 Mumlan hamn 1jpg

BM550 Mellanblekan

Mellanblekan var byggd på samma skrov som Fiskeblekan, men den nya båten hade riktig ruff som gick att sova i om man (d.v.s. jag) kurade ihop sig lite. Dessutom fanns det både förar-och passagerarstolar och rattstyrning. En riktig lyxjakt! Döptes till Mumlan (den lät så). Hängde med ett antal somrar, tills den blev brädad av Johanna, Nidelv 24:an (se nedan, där det även finns några andra båtar som vi haft förhållande till i vårt båtliv).

Smuggler 28

Klassiker: En Smuggler 28, god för 55 knop. Det är en särskild känsla att ta sig fram på vattnet i 50+ knop utan att behöva slå av för mötande svall, om det inte är en modern vaxholmsbåt  eller Cinderellabåt man möter. Då bör man lätta på gasen, annars kan det bli luftfärd.  Smugglern fanns i släkten, men är nu såld och ersatt av en Buster XL. Inte lika häftigt, men avsevärt billigare att åka med. Men det var kul så länge det varade.

Forslund Ess-båt

Atomena heter denna fina amerikainspirerade racer, en så kallad Ess-båt, ritad av Gideon Forslund. Varvet låg i Marieberg i Stockholm mittemot Essingeöarna. En ömt vårdad pärla, som fortfarande finns i närmaste släktens ägo.

Nidelv 24

Johanna, en Nidelv 24, som vi ägt sedan 1989, men nu 23 år senare gjort oss av med. Med henne har vi kuskat runt, framför allt i Stockholms skärgård, men med utvikningar söderut till Trosa och Nyköping skärgårdar och som längst ner till St Annas skärgård. Nidelv 24 är norsk snipa som tillverkats i ca 4000 exemplar. En sjösäker och rymlig familjebåt för den som inte har bråttom på sjön. Med tvåcylindrig Volvodiesel på 23 hk gör hon max 7 knop. Kunde skrämmas upp en eller ett par knop  med den trecylindriga motor som fanns som alternativ.

Dowty Turbocraft

Dowty Turbocraft togs till Sverige på 60-talet och hade något för tiden så unikt som vattenjetdrift. Jetaggregatet är av märket Hamilton och motorn en Ford Zephyr-sexa på lite över 100 hk. Toppade 30 knop i sina bästa stunder. Finns fortfarande i vår ägo, men har inte varit i sjön på några år. Se även www.vattenjet.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: